Depression är en allvarlig psykisk sjukdom som kännetecknas av ihållande känslor av sorg, hopplöshet och brist på intresse för aktiviteter. Ångeststörningar innebär överdrivna rädslor och oro som påverkar vardagslivet negativt. Medan depression främst handlar om nedsatt stämning och energi, fokuserar ångest på rädsla och oro för framtiden.
Typiska symtom på depression inkluderar sömnproblem, koncentrationssvårigheter, trötthet och känslor av värdelöshet. Ångestsymptom kan vara hjärtklappning, svettningar, muskelspänningar och undvikandebeteenden. I Sverige uppskattas att cirka 5-10% av befolkningen lider av depression, medan ångeststörningar drabbar ungefär 15% av befolkningen någon gång under livet.
Antidepressiva läkemedel utgör ofta en viktig del av behandlingen för både depression och ångeststörningar. SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) och SNRI-läkemedel (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) är förstahandsval inom svensk sjukvård.
Vanliga preparat som används i Sverige inkluderar:
Sök professionell hjälp om symtomen pågått mer än två veckor och påverkar arbete, relationer eller vardagsaktiviteter. Varningssignaler inkluderar självmordsidéer, total isolering eller oförmåga att sköta grundläggande behov. Behandlingsprocessen börjar vanligtvis med bedömning på vårdcentral, där läkare kan ordinera medicin och remittera till specialistsjukvård eller psykolog vid behov.
Bipolär sjukdom, tidigare kallad manodepressiv sjukdom, kännetecknas av extrema stämningssvängningar mellan mani- eller hypomaniepisoder och djupa depressioner. Typ I bipolär sjukdom innefattar fullständiga maniepisoder som varar minst en vecka, medan Typ II karaktäriseras av mildare hypomaniepisoder kombinerat med återkommande depressiva episoder.
Under maniepisoder uppvisar patienter förhöjd stämning, minskat sömnbehov, överaktivitet och dåligt omdöme. Depressionsfaserna liknar vanlig depression men kan vara särskilt svåra. Diagnoskriterier inkluderar dokumenterade episoder av både förhöjd och deprimerad stämning som väsentligt påverkar funktionsförmågan.
Stämningsstabiliserande läkemedel utgör grunden i behandlingen av bipolär sjukdom. Dessa mediciner hjälper till att förebygga både mani- och depressionsepisoder samt minska svårighetsgraden av stämningssvängningar.
Huvudsakliga stämningsstabiliserare som används i Sverige är:
Atypiska antipsykotika som risperidon, olanzapin eller quetiapin kan användas som tilläggsbehandling, särskilt under akuta maniepisoder eller som förstärkande terapi tillsammans med stämningsstabiliserare.
Schizofreni och andra psykotiska störningar är allvarliga psykiatriska tillstånd som påverkar hur en person tänker, känner och uppfattar verkligheten. Dessa störningar karakteriseras främst av positiva symptom som hallucinationer (oftast hörselhallucinationer) och vanföreställningar (falska övertygelser som inte stämmer överens med verkligheten). Negativa symptom inkluderar minskad känslomässig uttryck, social tillbakadragenhet och bristande motivation.
Det finns flera typer av schizofreni, inklusive paranoid schizofreni (med vanföreställningar och hallucinationer), desorganiserad schizofreni (med förvirrat tal och beteende) och katatoni schizofreni (med motoriska störningar). Orsakerna är komplexa och inkluderar genetiska faktorer, hjärnkemi-obalanser, miljöfaktorer och stress. Riskfaktorer inkluderar familjehistoria, drogmissbruk, stress under graviditeten och vissa infektioner.
Behandling av psykotiska störningar bygger främst på antipsykotiska läkemedel som delas in i två huvudkategorier:
Val av medicinering individualiseras baserat på symptombild, tidigare behandlingsrespons och biverkningsprofil. Atypiska antipsykotika föredras ofta på grund av lägre risk för extrapyramidala biverkningar.
Långsiktig behandling fokuserar på förebyggande av återfall genom depåinjektioner för patienter med dålig behandlingsföljsamhet. Rehabilitering inkluderar psykosocial behandling, arbetsterapi och socialt stöd för att främja återhämtning och integration i samhället. Familjeengagemang och strukturerat stöd är avgörande för lyckad långsiktig behandling.
Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karakteriseras av tre kärnområden: hyperaktivitet, impulsivitet och uppmärksamhetsbrister. Dessa symptom måste ha funnits sedan barndomen och orsaka betydande funktionsnedsättning i vardagen.
Diagnos och utredning genomförs genom strukturerade intervjuer, bedömningsskalor och observation av beteende i olika miljöer. Hos barn märks ofta hyperaktivitet och impulsivitet tydligare, medan vuxna oftare uppvisar internaliserande symptom som koncentrationssvårigheter, glömska och organisatoriska problem. Många vuxna får sin diagnos först när deras barn utreds för ADHD.
Farmakologisk behandling av ADHD inkluderar flera läkemedelsalternativ anpassade efter individuella behov:
Optimal ADHD-behandling kombinerar medicinering med psykosocial behandling, särskilt kognitiv beteendeterapi och färdighetsträning. Livsstilsförändringar som regelbunden sömn, fysisk aktivitet och strukturerad miljö förstärker behandlingseffekten. Utbildning till patienter och anhöriga om störningen är fundamental för framgångsrik långsiktig hantering av ADHD.
Sömnstörningar påverkar miljontals svenskar och kan ha omfattande konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa. Insomni, det vanligaste sömnproblemet, karakteriseras av svårigheter att somna, upprätthålla sömn eller tidigt uppvaknande. Orsakerna varierar från stress och livsstilsfaktorer till underliggande medicinska tillstånd.
Ångestrelaterade sömnstörningar är särskilt vanliga, där oroande tankar och fysisk spänning försvårar avslappning. Kroniska sömnproblem kan utvecklas när akuta sömnstörningar inte behandlas adequat, vilket skapar en negativ cykel av sömnbrist och ökad ångest.
Medicinsk behandling av sömnstörningar inkluderar flera kategorier av läkemedel. Bensodiazepiner som Oxazepam (Sobril) och Diazepam (Stesolid) används för både ångest och sömnproblem, medan Z-droger som Zolpidem (Stilnoct) och Zopiklon (Imovane) specifikt riktar sig mot insomni.
All sömnmedicinering bör användas korttidigt, vanligen inte längre än 2-4 veckor. Risk för tolerans och fysiskt beroende ökar vid längre användning. Gradual nedtrappning under läkarens vägledning är nödvändig för att undvika abstinenssymptom.
Ätstörningar är allvarliga psykiska sjukdomar som påverkar både kroppslig och mental hälsa. Anorexia nervosa karakteriseras av extrem viktminskning och förvrängd kroppsuppfattning. Bulimi nervosa innebär episoder av hetsätning följt av kompensatoriska beteenden som kräkning eller laxerande.
Hetsätningsstörning, den vanligaste ätstörningen, involverar återkommande episoder av okontrollerat ätande utan kompensatoriska beteenden. Alla former kräver specialiserad vård och stöd.
Läkemedelsbehandling vid ätstörningar fokuserar främst på underliggande psykiska symtom. Antidepressiva mediciner, särskilt SSRI-preparat, kan hjälpa med depression och ångest som ofta samexisterar med ätstörningar.
Framgångsrik behandling av ätstörningar kräver en multidisciplinär approach som inkluderar läkare, psykologer, dietister och specialsjuksköterskor. Familjemedverkan är särskilt viktig vid behandling av unga patienter. Långsiktig uppföljning är nödvändig eftersom återfall är vanliga, och stödjande terapi kan behövas under flera år för att upprätthålla återhämtning.
